söndag 20 september 2009

Spännande!

Idag hände det äntligen! Det som jag gått och väntat på i ett par månader nu. Jag fick smaka på surströmming! Har alltid undrat hur det luktar, hur det smakar. Velat veta om jag tycker det är gott, jag som tycker om så mycket konstiga saker. Och idag fick jag äntligen veta!

Burken jag inhandlade för en vecka sedan.


Carolina fick den stora äran att öppna burken. Jag fick den stora äran att hålla en plastpåse mellan Carolina och burken ifall det skulle skvätta spad åt alla håll. Man vet ju aldrig.


Men det gick bra. Min första tanke var att så illa luktade det ju inte. Lite äggfis bara. Men sen blev det värre. Och värre. Och ännu värre.

Försökte slappna av lite. Beundrade Carolinas fina bilder på väggen.

Sen satte vi oss vid ett bord fyllt av läckerheter.


Inledde med ett tunnbröd med potatis, lök och gräddfil. Och på toppen lite härlig, stinkande strömming sönderdelad i små, små bitar. Det gick ner. Det gjorde det faktiskt. Men mer än så var det inte. Salt som attan men det smakade inte äggfis i alla fall.


Som tur var hade vi ett kilo räkor också så vi blev riktigt mätta och nöjda. Och efter att ha slängt iväg allt som hade med surströmming att göra och vädrat korsdrag ett tag var allt som vanligt igen. Förutom att jag fortfarande rapar surströmming.

1 kommentar: