En tur till Kebnekaise

Har inte kunnat skriva på ett tag nu eftersom jag spenderat en vecka ute på fjället i tält med endast min pappas mobil som enda kontakt med omvärlden, riktigt skönt att vara onåbar ett tag.

Resan var helt fantastisk, få saker slår en vecka på fjället med obegränsat vacker natur och frisk luft. Känner mig totalt avslappnad nu och redo att börja jobba igen.


Vi startade i Nikkaluokta, jag lyckades på något sätt få ihop 20 kg packning som jag var tvungen att släpa de ca två milen till vår lägerplats bortanför Kebnekaise fjällstation, det gick förvånansvärt bra.

Vi fick traska över bäckar och broar, stockar och stenar och en och annan spång.

En bit på väg låg båthållplatsen och Lapp-Dånalds. Vi struntade i renburgare och båten, avnjöt en alldeles lagom frasig våffla med hjortronsylt och grädde och gick vidare.


Efter en dags vandrande såg jag såhär fräsch ut, irriterad över alla mygg och knott och iklädd en lånad, varm tröja. Tror jag måste skaffa en egen till nästa gång.


Blåbär fanns det gott om så det fick det bli till morgongröten varje dag. Hönsbär, Kråkbär och Odon fanns det gott om också, men tyvärr inga Hjortron.

Forsande, härligt, gott vatten.

Det fanns fina meditationsplatser med stenar med visa ord.

Vi träffade på en och annan ren.

Vackra berg som ibland såg ut som pysande vulkaner när molnen var på rätt humör. Speciellt Tolpagorni med sin Krater.


Så började vandringen upp på Kebnekaise, vi valde den östra leden med vandring över glaciär och klättring på vägen upp.


Ångrade mig lite när jag såg hur brant glaciärryggen som vi skulle upp för var, men det kändes löjligt att vända när vi kommit så långt så jag bet ihop och klättrade, ett bra sätt att bota höjdskräck tänkte jag. Nu tror jag tom. att jag klarar tredje balkong på Göteborgsoperan.

Jag överlevde och tog mig upp till toppstugan.

Jag orkade mig upp till toppen också för första gången.

men jag ångrade mig väldigt mycket när jag väl kom upp på toppen, har nog aldrig varit så rädd förr, det var en smal, smal bit att sitta på och åt båda hållen stupade det brant neråt, långt neråt. Vågade knappt röra mig, men jag lyckades ta mig därifrån till slut.

Näst sista dagen tog vi det lugnt, njöt av utsikten från tältet, tog en liten promenad, var glada över att vi slapp regn men fick njuta av en fin regnbåge över Tolpagorni ändå.

Någon hade prytt stigen med ett fint blomsterarrangemang.

Ett glas vitt vin tyckte jag att jag var värd efter dagens långa vandring.

Vinet avnjöts tillsammans med en härlig fjällröding serverad med hummer- och messmörssås, inte helt fel.

Vi avslutade resan med rödvin och knäckebröd på tåget, mycket delikat!