I veckan är jag hundvakt åt den raraste lilla varelse jag vet (förutom Movitz då). Svea heter hon och är man såhär oemotståndligt söt kan man inte bli annat än bortskämd hemma hos oss:
Det blir lite jobbigt när jag och Oskar är på varsin våning, då måste hon välja den ena våningen och sedan ligga och längta till den andre. Eller är det kanske familjen hon längtar efter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar